I can conquer the world with one hand..

..as long you are holding the other.

Till min mor, René Markarian en fantastisk kvinna.

 Tyvärr gick hon bort allt för tidigt som 51 år gammal,2006 i cancer. 

Hon har satt spår , och lämnat något efter sig, med den personligheten hon hade känns det som hon fortfarande lever..

Jag växte upp vid hennes arbetsbord, till ljudet av symaskiner och doften av tyger. 

Hon ville inte att jag skulle ta efter henne och jobba med en passion för man lägger då ner mycket tid  och man jobbar gärna hårt för att förverkliga sin dröm..men lyssnade jag på vad hon sa då? Näe, vi hade en mycket speciell relation vi var kopior av varandra..antar att det blir så när man ser upp till en så som jag såg upp till henne..hon var o är min gudinna!

Idag kom en kund in med en klänning som min mor hade börjat arbeta på & då hon gick bort så hastigt kunde hon inte avsluta den, med all respekt till vår sorg och förlust så använde hon en annan klänning till sin tillställning då, men hade bokat en tid hos mig idag för att få den färdig inför en fest i juni,

hon visade mig klänningen jag tog mig utmaningen att fullfölja det min mor startat och jobbade med klänningen hela dagen, kommer jobba med den i många, många timmar till...

Idag kändes min mor väldigt närvarande, jag tog inte en enda paus på hela dagen, jag ville vara med den klänningen hon hade skapat med sina händer, vi var ett team och jag skulle göra färdigt den...med hennes passion.

Det går inte en dag utan att jag tackar henne, blir arg på henne & avgudar henne mer än vad jag någonsin gjort, jag vet att hon finns vid min sida och håller min hand..som skapar.

Min mor och jag 1980